I utställningen ILLUSIONS gestaltade jag processer och levnadsöden.

”Tre bronskapslar är i rummet.

En fyra meters poesistege växer ur golvet rakt in i taket. Texter klättrar på den, äter sig in i vagnsstycket och stegpinnarna – rinner ner på golvet och klättrar upp på väggen.

Vita tunna hudar svävar i rummet.

Gungor i gjutjärn bjuder in till en lekfull stund. När du kommer närmare ser du att de är fulla av vassa taggar och rakblad, obrukbara – även de en illusion.

Texterna till utställningen är fem kvinnors berättelser om fysiskt och psykiskt våld i de relationer de levt i. Relationer de tagit sig ur och fått distans till – ärren både synliga och osynliga, de finns alltid kvar”.